Gästbloggare 02: Mitt liv med Jehovas 1

Sekt eller samfund?

Jag vill iom med detta långa inlägget stolt presentera en ny Gästbloggare. Eller faktiskt den första av två nya som ska skriva om samma sak. Dock ur 2 olika perspektiv och dess påföljder. Vi pratar om Jeovas Vittnen och det mod det krävs när man väl inser vilken bluff allt som har med religion att göra när man väl vill lämna.

Den första en bekant jag inte ens visste om denne ens varit med. Det kom upp då jag nyligen tog upp ett annat fall på FB att en bekant jag visste var med, skulle lämna. Denna personen hörde då av sig och började prata med mig om detta. Och iom religion är något jag brinner för, på ett sätt, så frågade jag de båda om de ville skriva av sig och berätta lite hur det var.

Så, här kommer den första av två människor jag är mycket stolt att känna då de tagit sig ur den största lögnen av dem alla, religion. Välkommen till verkligheten säger jag till båda.

:::::::::::::::::::::::

Mitt liv med Jehovas

Har du någon gång gått i kyrkan och känt samhörighet med dem som är där? Kanske är det ett barn som döps, dina vänner som gifter sig. Vi ber i guds namn och ber om våra synders förlåtelse. Vi sjunger några psalmer och vi tackar prästen för en trevlig stund. 

Jag sitter i bilen på väg till ett möte. Jag har fula kläder som inte visar mer än 2 cm hud och min mamma sjunger psalmer om Jehova gud. Hon ber mig sjunga med så jag vet vad jag ska sjunga när vi väl kommer fram. Vi parkerar bilen och vi går ur. Jag känner obehag när vi samlas på gården till rikets sal. Alla ska ta i hand. Säga att man blivit så stor. Vi är nu ett sällskap på kanske 30 personer. Jag har bett min mamma att slippa mötena. Jag tror helt enkelt inte på evigt liv och att studera bibeln förstör mina andra betyg. Jag är en synd för min familj och borde skämmas.

Jag smiter iväg några meter och sjunker ner bakom ett litet skjul. Jag tänder cigaretten och låter den lugna mina nerver inför vad som komma skall. Jag gör det fort, jag vet att min mamma skulle strypa mig om hon visste att jag rökte. Jag går tillbaka. Drar fötterna efter mig i gruset. Närmar mig folksamlingen som ännu ej har gått in. Jag hälsar på en äldste och frågar hur hans son mår. Han, killen, som jag så länge undrat om han var från samma planet. Han som fick mig hjärta att slå, han som fick mig att tro att det kanske fanns ett hopp om en framtid trots Jehova. 

Jag vänder mig om och möter mammas blick. Än idag kan jag känna hennes kalla hand som örfilade mig framför 30 personer. Än idag kan jag minnas skammen och frustrationen att ingen sa någonting. Än idag kan jag minnas min mammas ord: "Inte nog med att du syndar genom att förpesta din kropp med gift, du frågar efter xx som om han vore ett litet får. Mig kan du inte lura och jag tror knappast att äldste vill ha en syndare i sin familj"

Dörren till rikets sal är tung. Alla går in och jag går in näst sist efter den äldste som drar igen dörren efter mig. Han viskar precis innan: Tro på Jehova och Jehova ska ge dig evigt liv. Jag nickar och vandrar in till en plats långt bak. Vi ber, vi sjunger och sen är det ett studium där någon läser ur Vakttornet och sedan ställer frågor till oss "studerande".

Kvinnor är systrar och Män är bröder. Män har högre rang än kvinnor. Jag ska ta ett exempel. Vid bön, ex bordsbön så skall bön bes av en döpt broder i första hand. Finns det ingen döpt broder så skall en döpt syster be och så vidare.

Slut på snyfthistorier för ett tag. Ska berätta mer konkret om hur det är att vara med i JV. Ni tänker sekt, jag tänker samfund. Av den anledningen att jag är uppväxt med det. Dock finns det ju en tanke i mitt bakhuvud om varför jag lämnade. Sommaren jag skulle fylla 16 beslöt jag att gå ur. Jag berättade detta för min mamma som tillsammans med sin man bestämde sig för att låsa in mig på mitt rum med en bibel och studiumfrågor.. Att jag skulle lämna kunde jag glömma. Jag skulle studera tills jag kunde följa med på sommarens sammankomst (Ett stort möte där man får möjlighet att döpas/träffa fler vittnen från andra städer osv) där jag då skulle ha fattat det kloka beslutet att döpa mig.

Jag lyckades fejka en magsjuka och påbörjade min flykt bort från detta samma dag de åkte iväg. Jag fann ro hos min farmor men där blev jag kortvarigt då mamma släpade hem mig, och åter igen satte mig på mitt rum med en bibel. Efter min 16 års dag fick jag nog, tog upp kontakten med min pappa som inte är JV och fick hjälp därifrån.

Som JV ska du helst inte umgås med andra som inte är det. Att studera innebär inte bara att du ska/bör gå på möten aktivt. Du skall efter en tid gå ut i tjänsten/knacka dörr och få andra att lyssna på ditt budskap som du ger med Jehovas hjälp.

De har en helt annan bibel som heter Nya världens översättning av dess heliga skrift. Som bibeln fast gud heter Jehova och de har översatt det de tycker är korrekt. Det pratas mycket om helvetet och djävulen. Att jorden skall förbli evig/ett paradis där inget ont finns. Allt som finns på jorden är gett och skapat av Jehova. Vi ska vara tacksamma för det han har gett och tacka han ofta. Om vi syndar kommer vi bli straffade. Att vara Jehovas betyder alltså att man inte tror på evolutionsläran. 

På mötena som hålls 2 ggr/vecka studerar man bibeln tillsammans. Man sitter som på rad, inte helt olikt en kyrka. Vid varje stol finns en mikrofon som du ska använda för att svara på de frågor som ställs under läsningen av ex vakttornet. Man räcker upp en hand och tilltalas som jag tidigare nämnde som bror eller syster. 

Att bruka alkohol/droger/nikotin är strängt förbjudet. Sex innan äktenskap likaså. Du döps inte som liten utan döps när du själv väljer att du vill leva som Jehovas tjänare för resten av ditt liv. Det pratas mycket om stora, hedervärda människor som gjort allt för sin gud. Det är dem man ska efterlikna. 

Jehova hatar inte bara alkohol och sex före äktenskap. Man skall ta avstånd från ganska självklara saker som mord, lögn, girighet och våld men andra mer extrema saker du skall ta avstånd ifrån är Opassande tal, missbruk av blod, vägran att sörja sin familj samt engagera sig i krig och politik. Man får alltså varken ta värvning eller rösta. Detta på grund av att det är Jehova som skall bestämma över världens situationer. Alla världens ledare är en skam då man anser att de inte har rätten att föra Jehovas talan.

När väl paradiset kommer skall döda uppväckas och ingen sjukdom kommer finnas. Blinda skall åter se och förlamade skall kunna gå igen. Är man vilsen eller upplärd med detta låter det som en väldigt trygg framtid. För ingen vill väl egentligen dö? Alla har ett hopp om ett liv efter döden och tro mig, det är precis det Jehovas vittnen vill att du ska känna. 

Jag ville vid ett tillfälle få kontakt med min döda morfar och införskaffade vissa hjälpmedel som skulle hjälpa mig att få tala med honom. När min mamma fick veta detta blev hon så arg så hon hade sönder ett glasbord. Hon ansåg att jag hade blivit tagen av djävulen och jag fick än en gång studera bibeln.

Att be hörde till vardagen. Vi bad vid alla dess måltider och vid nattning. Jag har inte firat många födelsedagar och julen var som vilken dag som helst. Enligt dem är det fel att fira högtider som har hedniskt ursprung. Att tillbe gud med ett kors anses också vara fel då det enligt dem inte var ett kors utan en påle som jesus blev upphängd på. Gissa om min mamma blev galen när jag kom hem med ett stort kors tatuerat på min rygg.

Alla ska gå på möten. Små barn, unga, gamla. Man ska ha vårdad klädsel och inte visa hud. Ibland får man uppdrag som att sitta på ett publikt ställe och dela ut foldrar om Jehova. Jag skall nu berätta om det värsta som hände mig när jag levde med Jehovas. 

När jag väl blev bortglömd av min egen mamma så fick jag av en slump kontakt med den kille jag så länge varit förtjust i. Han gick fortfarande på möten och var ute i tjänsten. Han bodde fortfarande hemma och av någon anledning började vi prata. Han berättade för mig att han hade börjat tvivla på sin tro. Att han inte visste om Jehova var hans rätta gud. vi började umgås i smyg, jag fick han till att börja prata mer och mer om detta och vår kärlek blev starkare och starkare. Han visste att han skulle bli utesluten om han träffade mig bakom hans föräldrars rygg men vi fortsatte såhär i ett år.


En dag kom han inte när vi skulle träffas. Jag undrade länge vad som hade hänt men så en dag ringer min vän och säger att jag borde komma på dagens möte. De har något att be extra mycket för. Jag tvivlar men tänker att jag kanske kan få en chans att träffa honom. Alla är ledsna och ser besvärade ut när jag kommer dit men alla är välkomna till Rikets sal, även om man inte tror på Jehova än.

Jag går in och bönen börjar. Vi ber för xx som tragiskt nog varit med i en bilolycka. Detta var Jehovas mening och då xx var en trogen man som älskade sin gud så kommer han vänta på oss i paradiset. Jag skrek rakt ut, reste mig upp och gick. 

Jag undrade länge vad som hade hänt, om han fick rätt vård. Om sjukvårdarna var snabba nog. På den vägen valde jag att dels börja studera inom vården och dels lämna blod regelbundet.

För ett år sen kontaktades jag av hans syster som blivit utesluten 1 år efter att hon blivit döpt. Hon berättade att xx varit så illa vid och att han hade sagt blod, blod, blod flera gånger. Sjukvårdara hade hittat hans kort där det står att han ej vill ta emot blod och hade även frågat hans föräldrar men de sa blankt nej. 

Hans syster som redan då börjat tvivla på tron hon också hade bönat och bett om att de skulle tillåta blod för hon sa att han tänkte lämna Jehovas, att han ville leva med en tjej han älskade men som inte var Jehova. Hans föräldrar hade blivit iskalla och sagt att ingen är så dum att de tänker lämna Jehova för en tjej. Så mitt livs kärlek dog och han kommer aldrig få chansen till allt det han ville uppleva på grund av att hans föräldrars tro inte tillät blod. 

Jag tar avstånd ifrån dem, fast de ringer på min dörr ofta. De skickar sms och vill ha mig tillbaka. De skickar vakttornet i min brevlåda och jag har fått filmer hem i brevlådan om jordens skapelse och hur fel det är att ta emot blod. Min mamma vill varken träffa mig eller barnen och för henne är jag inte mycket värd förräns den dag jag tar mitt förnuft till fånga.

Det är ett helt liv vi pratar och jag önskar jag fick med allt men det är svårt. Har ni dock frågor kan ni alltid ställa dem så ska jag svara på dem!


:::::::::::::::::::::::

Jag tycker det är väldigt starkt av personen att klara av något sådant här. Tänk er själva bara att eran egen familj plötsligt inte anser att du är något värd? Jag kan inte ens föreställa mig detta. Och som ni ser, har ni frågor kan ni ställa dem här så kan jag låta dem vidarebefodras för ett svar.

Kramis & Kjeerleek

/// Magnus Svensson 2010
\\\ Maz Studios - Om Flickan Själv får välja


Kommentarer
Postat av: Henrik

Jag säger inte att det inte har varit tufft för den som skrivit texten här ovan, jag är ju som sagt inte insatt i situationen. Men historien som berättas här uppe är helt klart spetsad med detaljer som inte stämmer. Säger inte det för att jag inte tror att fel förekommer i våra församlingar, vi är bara ju bara människor. Några funderingar och klargöranden:



- En förälder som visar prov på en sådan respektlöshet som beskrivs har stora brister. Ett sådant beteende ses absolut inte som föredömligt. Att strypa pga rökning eller med en blick örfila någon är ju helt sjukt. Eftersom vi inte gör sådant är det ju konstigt att känna det så, om nu inte föräldern verkligen har gjort fel. Det ligger på mammans ansvar, sånt kan inte jag försvara.

Att tillrättavisa sitt barn på ett sådant sätt, att låsa in en person med bara studiematerial och tvinga fram någon till dopet är långt i från kärleksfullt. Vi ser det som mycket olämpligt om någon mot sin vilja skulle bli tvingad till dop.

Att en äldste på mötet skulle ha viskat något om evigt liv låter också udda, en person som de flesta i församlingen vet inte har tagit ståndpunkt för tron bemöter man ju inte på det sättet. De äldste har i uppgift att vara taktfulla.

Att tvingas ut och prata med människor i predikandet är en nidbild, vi gör det för att vi är motiverade av det vi lärt oss i bibeln. En person som inte vill predika för andra lär inte få några givande samtal ifall denne ändå ger sig ut.

Ett brinnande helvete tror vi inte på.

Svara på frågor under mötena är frivilligt, det är ett sätt att bidra till resonemanget.

Vi har inget hat mot alkohol, det dricker vi, men vi är mycket noga med att inte ta för mycket.

Att dottern tatuerar in ett kors på sin rygg, det var ju knappast en överraskning att föräldrarna skulle reagera och se det som en provokation.

När hon skriver om att inte få visa hud, vad menas då? För avslöjande kjolar och djupa urringningar är inte passande men vi gömmer oss inte i kläder precis.

När det sägs att det var Guds vilja att vännen dog så är det också långt i från sanningen. Vad i Bibeln stöder den tanken?

Om ens nära släkt och f.d. vänner i församlingen vet att man inte vill ha litteratur eller filmer osv...så är det tänkt att de ska respektera det, om man tydligt ha klargjort det för dem, i annat fall så vill de ju faktiskt tydligt visa att de bryr sig om.



Minns ni vad jag sade i början? Jag kan inte konfirmera vad som är sant och inte i specifika fall, men eftersom mönstret och tillvägagångssättet som följs i våra församlingar är exakt lika så ser jag mycket i den här texten som mer liknar andra frireligiösa samfund eller bilden av hjärntvättade fanatiker. Det är helt främmande för mig. Jag avskyr när någon blir utsatt för extrema förhållanden eller när orättvisa sker, men genom att fundera lite grann på det som hon egentligen skrivit så kan man reda ut begreppen och sedan lättare bestämma vart skulden skall ligga. Är det Jehova vittnens hela tro som är skyldig? Är det förälderns egna sätt att uppfostra barnet som varit obalanserat och kärlekslöst? Stämmer verkligen berättelsen med verkligheten?



Känner att vi ofta blir svarmålade i onödan och på falska grunder. Det är därför jag tog mig tid att försöka belysa några delar i historien.



Ha det bra!!



2011-08-17 @ 12:58:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback