Gästbloggare 02: Mitt liv med Jehovas 1

Sekt eller samfund?

Jag vill iom med detta långa inlägget stolt presentera en ny Gästbloggare. Eller faktiskt den första av två nya som ska skriva om samma sak. Dock ur 2 olika perspektiv och dess påföljder. Vi pratar om Jeovas Vittnen och det mod det krävs när man väl inser vilken bluff allt som har med religion att göra när man väl vill lämna.

Den första en bekant jag inte ens visste om denne ens varit med. Det kom upp då jag nyligen tog upp ett annat fall på FB att en bekant jag visste var med, skulle lämna. Denna personen hörde då av sig och började prata med mig om detta. Och iom religion är något jag brinner för, på ett sätt, så frågade jag de båda om de ville skriva av sig och berätta lite hur det var.

Så, här kommer den första av två människor jag är mycket stolt att känna då de tagit sig ur den största lögnen av dem alla, religion. Välkommen till verkligheten säger jag till båda.

:::::::::::::::::::::::

Mitt liv med Jehovas

Har du någon gång gått i kyrkan och känt samhörighet med dem som är där? Kanske är det ett barn som döps, dina vänner som gifter sig. Vi ber i guds namn och ber om våra synders förlåtelse. Vi sjunger några psalmer och vi tackar prästen för en trevlig stund. 

Jag sitter i bilen på väg till ett möte. Jag har fula kläder som inte visar mer än 2 cm hud och min mamma sjunger psalmer om Jehova gud. Hon ber mig sjunga med så jag vet vad jag ska sjunga när vi väl kommer fram. Vi parkerar bilen och vi går ur. Jag känner obehag när vi samlas på gården till rikets sal. Alla ska ta i hand. Säga att man blivit så stor. Vi är nu ett sällskap på kanske 30 personer. Jag har bett min mamma att slippa mötena. Jag tror helt enkelt inte på evigt liv och att studera bibeln förstör mina andra betyg. Jag är en synd för min familj och borde skämmas.

Jag smiter iväg några meter och sjunker ner bakom ett litet skjul. Jag tänder cigaretten och låter den lugna mina nerver inför vad som komma skall. Jag gör det fort, jag vet att min mamma skulle strypa mig om hon visste att jag rökte. Jag går tillbaka. Drar fötterna efter mig i gruset. Närmar mig folksamlingen som ännu ej har gått in. Jag hälsar på en äldste och frågar hur hans son mår. Han, killen, som jag så länge undrat om han var från samma planet. Han som fick mig hjärta att slå, han som fick mig att tro att det kanske fanns ett hopp om en framtid trots Jehova. 

Jag vänder mig om och möter mammas blick. Än idag kan jag känna hennes kalla hand som örfilade mig framför 30 personer. Än idag kan jag minnas skammen och frustrationen att ingen sa någonting. Än idag kan jag minnas min mammas ord: "Inte nog med att du syndar genom att förpesta din kropp med gift, du frågar efter xx som om han vore ett litet får. Mig kan du inte lura och jag tror knappast att äldste vill ha en syndare i sin familj"

Dörren till rikets sal är tung. Alla går in och jag går in näst sist efter den äldste som drar igen dörren efter mig. Han viskar precis innan: Tro på Jehova och Jehova ska ge dig evigt liv. Jag nickar och vandrar in till en plats långt bak. Vi ber, vi sjunger och sen är det ett studium där någon läser ur Vakttornet och sedan ställer frågor till oss "studerande".

Kvinnor är systrar och Män är bröder. Män har högre rang än kvinnor. Jag ska ta ett exempel. Vid bön, ex bordsbön så skall bön bes av en döpt broder i första hand. Finns det ingen döpt broder så skall en döpt syster be och så vidare.

Slut på snyfthistorier för ett tag. Ska berätta mer konkret om hur det är att vara med i JV. Ni tänker sekt, jag tänker samfund. Av den anledningen att jag är uppväxt med det. Dock finns det ju en tanke i mitt bakhuvud om varför jag lämnade. Sommaren jag skulle fylla 16 beslöt jag att gå ur. Jag berättade detta för min mamma som tillsammans med sin man bestämde sig för att låsa in mig på mitt rum med en bibel och studiumfrågor.. Att jag skulle lämna kunde jag glömma. Jag skulle studera tills jag kunde följa med på sommarens sammankomst (Ett stort möte där man får möjlighet att döpas/träffa fler vittnen från andra städer osv) där jag då skulle ha fattat det kloka beslutet att döpa mig.

Jag lyckades fejka en magsjuka och påbörjade min flykt bort från detta samma dag de åkte iväg. Jag fann ro hos min farmor men där blev jag kortvarigt då mamma släpade hem mig, och åter igen satte mig på mitt rum med en bibel. Efter min 16 års dag fick jag nog, tog upp kontakten med min pappa som inte är JV och fick hjälp därifrån.

Som JV ska du helst inte umgås med andra som inte är det. Att studera innebär inte bara att du ska/bör gå på möten aktivt. Du skall efter en tid gå ut i tjänsten/knacka dörr och få andra att lyssna på ditt budskap som du ger med Jehovas hjälp.

De har en helt annan bibel som heter Nya världens översättning av dess heliga skrift. Som bibeln fast gud heter Jehova och de har översatt det de tycker är korrekt. Det pratas mycket om helvetet och djävulen. Att jorden skall förbli evig/ett paradis där inget ont finns. Allt som finns på jorden är gett och skapat av Jehova. Vi ska vara tacksamma för det han har gett och tacka han ofta. Om vi syndar kommer vi bli straffade. Att vara Jehovas betyder alltså att man inte tror på evolutionsläran. 

På mötena som hålls 2 ggr/vecka studerar man bibeln tillsammans. Man sitter som på rad, inte helt olikt en kyrka. Vid varje stol finns en mikrofon som du ska använda för att svara på de frågor som ställs under läsningen av ex vakttornet. Man räcker upp en hand och tilltalas som jag tidigare nämnde som bror eller syster. 

Att bruka alkohol/droger/nikotin är strängt förbjudet. Sex innan äktenskap likaså. Du döps inte som liten utan döps när du själv väljer att du vill leva som Jehovas tjänare för resten av ditt liv. Det pratas mycket om stora, hedervärda människor som gjort allt för sin gud. Det är dem man ska efterlikna. 

Jehova hatar inte bara alkohol och sex före äktenskap. Man skall ta avstånd från ganska självklara saker som mord, lögn, girighet och våld men andra mer extrema saker du skall ta avstånd ifrån är Opassande tal, missbruk av blod, vägran att sörja sin familj samt engagera sig i krig och politik. Man får alltså varken ta värvning eller rösta. Detta på grund av att det är Jehova som skall bestämma över världens situationer. Alla världens ledare är en skam då man anser att de inte har rätten att föra Jehovas talan.

När väl paradiset kommer skall döda uppväckas och ingen sjukdom kommer finnas. Blinda skall åter se och förlamade skall kunna gå igen. Är man vilsen eller upplärd med detta låter det som en väldigt trygg framtid. För ingen vill väl egentligen dö? Alla har ett hopp om ett liv efter döden och tro mig, det är precis det Jehovas vittnen vill att du ska känna. 

Jag ville vid ett tillfälle få kontakt med min döda morfar och införskaffade vissa hjälpmedel som skulle hjälpa mig att få tala med honom. När min mamma fick veta detta blev hon så arg så hon hade sönder ett glasbord. Hon ansåg att jag hade blivit tagen av djävulen och jag fick än en gång studera bibeln.

Att be hörde till vardagen. Vi bad vid alla dess måltider och vid nattning. Jag har inte firat många födelsedagar och julen var som vilken dag som helst. Enligt dem är det fel att fira högtider som har hedniskt ursprung. Att tillbe gud med ett kors anses också vara fel då det enligt dem inte var ett kors utan en påle som jesus blev upphängd på. Gissa om min mamma blev galen när jag kom hem med ett stort kors tatuerat på min rygg.

Alla ska gå på möten. Små barn, unga, gamla. Man ska ha vårdad klädsel och inte visa hud. Ibland får man uppdrag som att sitta på ett publikt ställe och dela ut foldrar om Jehova. Jag skall nu berätta om det värsta som hände mig när jag levde med Jehovas. 

När jag väl blev bortglömd av min egen mamma så fick jag av en slump kontakt med den kille jag så länge varit förtjust i. Han gick fortfarande på möten och var ute i tjänsten. Han bodde fortfarande hemma och av någon anledning började vi prata. Han berättade för mig att han hade börjat tvivla på sin tro. Att han inte visste om Jehova var hans rätta gud. vi började umgås i smyg, jag fick han till att börja prata mer och mer om detta och vår kärlek blev starkare och starkare. Han visste att han skulle bli utesluten om han träffade mig bakom hans föräldrars rygg men vi fortsatte såhär i ett år.


En dag kom han inte när vi skulle träffas. Jag undrade länge vad som hade hänt men så en dag ringer min vän och säger att jag borde komma på dagens möte. De har något att be extra mycket för. Jag tvivlar men tänker att jag kanske kan få en chans att träffa honom. Alla är ledsna och ser besvärade ut när jag kommer dit men alla är välkomna till Rikets sal, även om man inte tror på Jehova än.

Jag går in och bönen börjar. Vi ber för xx som tragiskt nog varit med i en bilolycka. Detta var Jehovas mening och då xx var en trogen man som älskade sin gud så kommer han vänta på oss i paradiset. Jag skrek rakt ut, reste mig upp och gick. 

Jag undrade länge vad som hade hänt, om han fick rätt vård. Om sjukvårdarna var snabba nog. På den vägen valde jag att dels börja studera inom vården och dels lämna blod regelbundet.

För ett år sen kontaktades jag av hans syster som blivit utesluten 1 år efter att hon blivit döpt. Hon berättade att xx varit så illa vid och att han hade sagt blod, blod, blod flera gånger. Sjukvårdara hade hittat hans kort där det står att han ej vill ta emot blod och hade även frågat hans föräldrar men de sa blankt nej. 

Hans syster som redan då börjat tvivla på tron hon också hade bönat och bett om att de skulle tillåta blod för hon sa att han tänkte lämna Jehovas, att han ville leva med en tjej han älskade men som inte var Jehova. Hans föräldrar hade blivit iskalla och sagt att ingen är så dum att de tänker lämna Jehova för en tjej. Så mitt livs kärlek dog och han kommer aldrig få chansen till allt det han ville uppleva på grund av att hans föräldrars tro inte tillät blod. 

Jag tar avstånd ifrån dem, fast de ringer på min dörr ofta. De skickar sms och vill ha mig tillbaka. De skickar vakttornet i min brevlåda och jag har fått filmer hem i brevlådan om jordens skapelse och hur fel det är att ta emot blod. Min mamma vill varken träffa mig eller barnen och för henne är jag inte mycket värd förräns den dag jag tar mitt förnuft till fånga.

Det är ett helt liv vi pratar och jag önskar jag fick med allt men det är svårt. Har ni dock frågor kan ni alltid ställa dem så ska jag svara på dem!


:::::::::::::::::::::::

Jag tycker det är väldigt starkt av personen att klara av något sådant här. Tänk er själva bara att eran egen familj plötsligt inte anser att du är något värd? Jag kan inte ens föreställa mig detta. Och som ni ser, har ni frågor kan ni ställa dem här så kan jag låta dem vidarebefodras för ett svar.

Kramis & Kjeerleek

/// Magnus Svensson 2010
\\\ Maz Studios - Om Flickan Själv får välja


Gästbloggare 01: Det oväntade dagboksinlägget

Den första Gästbloggaren

Inatt är det dags för den första Gästbloggen som jag snackat lite om innan. Det kan egentligen vara om vad som helst, men det ska givetvis vara något läsvärt. Är det om foto, film eller liknande är det toppen. Du kanske vill visa upp lite bilder, prata om något roligt? Det kan vara om vad som helst, men jag ska godkänna allt först givetvis. Så prata gärna med mig innan du skriber en lång text för att sedanh få den nekad. Så kom igen nu, sätt igång och skriv något läsvärt :)

Låt oss kalla honom Conny!
Satt ikväll och jobbade och plötsligt dyker en polare från Stockholm upp och frågar om jag vill skratta lite åt honom. Och förhoppningsvis med honom lite. Men mest åt honom. Absolut säger jag, hur tragiskt är det? Ja, skapligt, säger han.

Ja, det är väl egentligen inte så himla märkvärdigt, men denna killen har skridtens gåva och det mesta han tar sig an blir underhållande läsning. Så, om ni inte är känsliga, här kommer ett exklusivt urdrag ur killens hemliga dagbok. Have fun!

I give you The Conny Experience:

"Jesus fucking christ.

Jag vill varna mitt annars rentvättade herrskap för ett inlägg i gränslandet till vad som kan anses smutsigt. Jag kommer att någorlunda grafiskt och emellertid ocensurerat återberätta en högst sexuell men förbannat ironisk detalj ifrån mitt fartfyllda liv.

Jag var med en av mina nuvarande lösaktiga damer och mös lite grann på hennes jobb efter stängning. Vi var ensamma, och stämningen var allmänt spänd som vanligt. Sen fick jag lite bråttom hem över en grej, och blev lite moloken... Konstaterade efter ett tag att jag var småpilsk, och pratade med fröken i fråga på MSN om saken och sa att det var lite irriterande. Då utmanar hon mig, och säger ”ja, du vet vart jag finns”.

Jag tände till lite på idén, och konstaterade efter ett par sekunder att det var allvar i leken. Till slut blev hon förbannad på att jag drog ut på det, så hon utmanade mig och sa ”du kommer ändå inte sätta dig i bilen”. Före hon han avsluta meningen var jag uppe ur stolen, och ute på uppfarten med bilnyckeln i handen.

Väl på plats, efter typ 6-7 minuter (går fort när man vill) så knallar jag upp för trappan, stormar in och slänger jackan i väggen och säger ”skruva upp musiken”. Gick rakt fram till henne, kysste henne och slet upp henne ur stolen. Hon puttade in mig i väggen på en hylla och vi började med något våldsam attityd slita av varandra kläderna. Ett par plagg senare och lite sensuellt småfix hit och dit skickade jag ner damen på knästående tjänstgöring. Vilket i folkmun också kallas oralsex.

Formidabel session. Hennes hittills mest lyckade, måste jag säga. Men tyvärr med ett obehagligt avslut. Jag repade upp sidan av trädkronan mot hennes kindtand. Och då menar jag inte det avlånga området med tjock hud, utan helt riktigt mina vänner; ollon + tandhörn = repa. Oh yes. Jag bet ihop, och försökte ignorera att det bultade, och ryckte upp henne från golvet.

Rev undan lite skit på skrivbordet bakom henne och satte henne där, och slet ner trosorna till knäna. Konstaterade nervöst att ”helvete, det gör så ont så jag kan inte koncentrera mig” men försökte ignorera skiten och köra ändå. Lite smärta är bra för psyket, right? Givetvis deppade soldaten ihop fullständigt av det våldsamma bultandet, och där står man...

Volbeat på anständig volym sprakade i högtalarna, en ashet liten rockslyna ligger med kläderna antingen slängda runt sig eller neddragna till fotknölarna över sina skönt slampiga klackar, så jävla frustrerad att jag både ville sjunka ihop och grina över hur ont det gjorde OCH slå ner hennes ansikte i bordet och köra ändå samtidigt.

Men det gick inte. Lill-Conny vek sig för smärtan, och kastade in handduken. Jag lackade ner mig, sparkade omkull en kontorsstol, försökte dra på mig kläderna men fick tuppjuck. Slängde iväg dem, drog jackan över huden och tog med henne ut på en cigg.

Skitkväll. Det där ligget hade gjort min månad. Fy fan, verkligen. Fy fan."

Tack min vän för de underhållande orden :)

Kramis & Kjeerleek

/// Magnus Svensson 2010
\\\ Maz Studios - Om Flickan Själv får välja