We are ALL children of the Stars


Att ge sig distans från oss själva!


Ibland när jag känner att det blir för mycket trams här nere hos oss, på ytan av vår stora sfär, när jag känner att folk slåss över trivialiteter, när folk tjafsar om hudfärger, förorter, regeringar, ansvar och dåliga ursäkter till människor...

...då sätter jag mig ner och tittar på vad som verkligen är intressant. Upp mot natthimlen, stjärnorna och vad som ligger bortom. Jag pratar om hemligheterna som vi inte kan se, söker svaren på de verkliga frågorna.

För visste ni det, eller ens reflekterat över det, att alla vi här på vår planet, allt som finns på och under ytan, består av atomer som skapades i explosionerna av en stjärnas död? Alla kommer vi från samma ställe. Vi är alla barn av stjärnorna. Vi är på atomnivå helt jämlika och och börjar vår resa på samma vilkor. På ett sätt skapades liv ur en stjärnas död.

Visst låter det som en saga eller fantasi? Men det är det inte. Och detta ger mig någon sorts ro och helhetsbild över allt jag ser här nere. Jag orkar knappt ens bry mig snart om hur folk beter sig. För där uppe finns bara naturens lagar, som inte kan brytas. Våran stjärna lyser varje dag, ger oss energi och ljus. Men en dag kommer även den slockna. Det är oundvikligt, en av naturens eller universums lagar. Här nere, här bryter vi mot våra påhittade lagar hela tiden. Förstör för varandra. Hur kan så mycket skit och dåliga ursäkter till människor komma ur något så vackert som en stjärna? Vi är ju alla uppbyggda på samma sätt? Ja, jag vet svaret, men få orkar lyssna eller bry sig. Alla har sina egna teorier och lösningar. Och ju längre våran civilisation kommer, dessto mer lär vi oss och fläckar ner vår generation med personliga åsikter. Dessto mer börjar vi avvika från varandra. Detta innebär att alla har fler och fler lösningar på samma problem. Självklart är kaoset oundvikligt. Jag är därför på ett sätt avundsjuk på våran äldre generation, som slipper se när vi sakta förgör oss innifrån med våran egen kultur.

Jag orkar knappt med samhället som det ser ut snart. Alla vet bäst. Folk slåss, mördar och slaktar i religionens namn. Alla har sina teorier om hur vi måste leva och vara. Folk bråkar om "hen", det finns inget hedersvåld, regeringen vill oss bäst, det finns 100-tals relgioner, och ingen har rätt, kulturer hugger huvudet av människor på löpande band i en icke existerande profets namn och ingen vågar prata om det, vuxna skickar sina barn på kristna sommarläger och hjärntvättar dem, antirasister tror de ska lösa rasismen med mer våld och förvärrar, media matar oss med trams varje dag för det just då säljer bra, politiker tror de styr landet mot framgång osv osv osv...

Jag blir utmattad av allt ni gör här nere. Jag orkar snart inte engagera mig mer. Ibland skriver jag en del, enligt mig, sansade tankar. De är varken "svarta eller vita", utan mer i en gråzon. För det är så verkligheten ser ut. Det är extremt sällan något är antingen eller. Men man måste hela tiden slåss mot extremister från båda sidor i olika frågor som VILL det ska vara "si eller så", när det i själva verket kanske behövs ideer från båda sidor. Och den typen av idioti är utmattande.

Men det är då gillar jag att titta uppåt och tänka på vart vi ALLA kommer ifrån, stjärnorna. Bara en sådan sak som att det är en stor möjlighet att dina båda händer har atomer och grundämnen som är skapade i två helt olika stjärnor! Förstår ni hur vackert och fantastiskt det är?

Ikväll visade Mattias mig en ny serie jag helt missat. Den ska jag titta på nu, Hur universum fungerar. Sånt ger mig kunskap och ro som inte befläckas av personliga åsikter och kulturer. Bara vacker poetisk vetenskap. Som alltid ger samma svar, men samtidigt, en smula hopp.

We are ALL children of the Stars!

Kramis & Kjeerleek

/// Magnus Svensson 2013
\\\ Maz Studios - Om Flickan Själv får välja


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback