Ateist, javisst!

Iaf vad jag vet om.

Har varit i stockholm några dagar. ltie möten, fått lite nya jobb, knutit upp fler hotel och eventuellt butiker. En nyttig resa, så att säga. Men vägen dit var väl kanske...lite ljummen. Allt började bra, i tid å allt, för en gångs skull. behaglig värme i kupén? Check. ipoden med? Check. Kamera nedpackad? Check! Baguette med tillhörande godispåse samt en Zero? Check. Schysst humör? Check
Det regnar ute, stundtals lite solsken. bra musik flödar genom utrymmet där jag befinner mig bakom styrhjulet, en så kallad ratt. Lyssnar på väldigt blandat, helt ointressante gentligen känenr jag, men anyway. Resan flyter på bra, bilen sköter sig tycker jag. 3 mil från stockholm känns allt oki. Lagt till lite extra tid för att lille Svensson deffinitivt kommer köra vilse, TROTS en gps som surrar på bra. Stockholm har en förmåga att bygga om. Ständigt. Jämt..typ förevigt. Så det är itne alltid det stämmer. MEN, skaplig koll på läget. Motorväg..aaah, härligt. Trafiken flödar i lagligt (nåväl) tempo. 110-väg. Coolt. jag är nöjd. Sen då, så händer det. Plötsligt låser sig ena bakhjulet tvärt. i 110 km/h. mitt på motorvägen. Rusningstid strax innan lunch. Bilar överallt. verkligen överallt. De är som drivis, bara massa jävla bilar. vafan gör de, åk hem. JUST...i detta ögonblicket, så har jag endast 2 bilar bakom mig. De hajjar till ganska snabbt och bromsar ner hastigt. Min bil sladdar bokstavligt från kant till kant på motorvägen, och då menar jag itne sänger, utan jag menar ritkiga breskjuvar, min bil åker så gott som sidleds på motorvägen, svänger tillbaka, likadant åt andra hållet.

Yupp, thats it. undrar vilka som kommer bli ledsna. är det dyrt med gravsten? Shit, jag har inte skrivit testamente? Vad kommer morsan å farsan säga? FAAAN jag måste ringa å säga jag blir sen, kan jag ringa nu under tiden jag sladdar fram och tillbaka? "Ursäkta, jag är på G att kasta in handuken här för gott, är det oki om vi skjuter på mötet, för alltid?" Vad tänker bilen bakom mig...? tror han jag är hög och jagar älgar på motorvägen med bilen? Ska jag bromsa nu? nej fan, bromsen har låst sig. SHIIIT jag kommer bli seeen. varför händer detta nuuuuuu?

Ja, fan, haha, man hinenr tänka en JÄVLA massa under dessa sekunder som man ser livet passera i revy. Man har la hört hur hur en del upplever det, och nog fan blir det så. Men massa dumma grejjer dyer upp som sagt i huvudet, för min del, shit varför händer detta nu, jobb på G å jag kommer krasha. Fan va sura de komemr bli jag inte hörde av mig! Haha, galet, men sant.

Lyckas iaf stanna efter vägen. Går ur och försöker hitta nått under bilen. man kanske kört ihjäl en grävlingsfamilj som låg undercover på vägen..vem vet. kanske ligger en moped där... men inget. Ser inget, hör inget. eller jo, nog fan hör jag. Det gnisslar ltie härligt oroväckande när man försöker köra. först är bilen helt låst, men den rör sig så småningom frammåt. kör i ca 40 km/h på motorvägen. Ja, smällde det inte förrut smäller det precis närsomhellst nu när jag är ivägen för halva sverige.
Lyckas hitta nån form av mekaniker som säger att "mjaaa, det e nog bromsarna hörrö som kukat ur" Nu använde han inte just frasen kukat ur,men den känns passande att ta till just nu, lite för att förstärka dramatiken i det hela.
Så, han rekomenderar itne att köra hem till karlstad (jasså, åfan, det säger du), men det e helt oki å köra in till stan, ca 3 mil. Jag gör detta, men fuck me vad läskigt det var.
"Hejsan, jag heter Magnus, och jag är en värmlandsk trafikfara." lite så var det ja. men komemr till slut fram, parkerar, gör det jag ska under dagen (med goda besked för övrigt) och beger mig sedan för att möta upp Mariella. Snackat lite löst med denna tösen innan, så vi bestämde oss för att hitta på nått. blev först lite minglande på stan, hon ville visa massa skor å grejjer, å ja, ni vet mig, jag gillar fashion, så jag är ju inte den som tackar nej till lite ritkiga butiker som vet hur skohornen ska se ut, så att säga. Zara och lite blandat briljerar i vanlig ordning. Vi hade snackat om fika, men jag käner mitt behov av kadaver, avlivat dött djur med sås. och en pepsi. Hon instämmer, så vi chillar resten av kvällen på restaurangen, kollar lite portfolio, går vidare till en klubb som hette nått med 360. Mariella visade sig ha en sångröst av rang, och upptar därför kareokedelen ett apr gånger. innan henne e det nått innavel till urmes som försöker ta fram sin röst, men misslyckas fatalt. Detta upprepas alldeles för många gånger under kvällen. Dessutom en duett, som de båda, vilka de nu var, givetvis förstör med bravur. Bra där.

Kvällen tar så slut, och jag har glömt bort att fota allt under dagen. Bra magnus, inga bildbevis på min nära dödenupplevelse..vem ska tro mig, vem ska tycka synd om mig? Aja, jag får leva med att återberätta detta som en my istället. Dagen då Maz NÄSTAN sprang ut å lekte på motorvägen. En bild, elelr två, lyckades nån fotograf inne på stället riva av på oss iaf.

I give you the mingel:




Natten spenderades hos den genomsjuke Jenny H, som dessutom hade gjort en tonfisksallad som jag fick hugga in på när jag kom dit. Hotell jenny har alltid ett gästrum åt mig ståendes. Hon e grym på alla sätt.

Dagen efter kör jag tillbaka bilen till samma parkerinshus, då farsan samt brorsan kör upp med släp för att hämta bilen. jag hade redan tagit mig hemmåt för jag hade massa bilder att styra upp. hinenr göra stan osäker, kolla lite hotell, butiker, shoppar grymma tidningar, gör ett besök på Scandinavian Photo. Sen pyser jag hemmåt. La familia kommer dock tillbaka till karlstad senare på kvällen med resten av mina grejjer.

Så, det var det. Slutsats:

Jag tror jag har en liten ängel på min axel...


Kramis & Kjeerleek

// Magnus Svensson 2008
\\ Maz Studios - Om Flickan Själv får välja