On a more serious note...
Hora, fitta, subba, slampa, madrass, du suger, du är värdelös, du kommer aldrig bli älskad, du är inget...!
Hur många bland mina manliga läsare slår sina flickvänner? Hmm, upp med handen? Ingen som vågar säga? Oki, hur många kvinnliga läsare blir slagna av sina pojkvänner då? Hmm, upp med handen...1...2..3..oj..4....
Nåväl, för att förklara mig lite. Bistra tider, indeed. jag har de senaste veckorna kommit på att flera av mina vänner inte har det så jävla lyckat med sina respektive. Och det är samma historia varje gång. HUR kan det ligga till så här, varför stannar man kvar. Och jag ska inte bara ta upp det fysiska, utan även det psykiska.
Låt mig först ta en egen anektot.
Nej, jag har aldrig slagit någon, men som jag tidigare berättat om, för ett par månader sedan under en riktigt mörk och låg period snackade av mig mycket angående mitt ex. Men vid ett tillfälle tog jag upp en händelse med mitt ex, i samband med att jag försökte förklara hur jobbigt vi stundtals hade det. Jag blir sällan arg, riiiiktigt arg. Kanske några enstaka gånger per år. Detta var ett sådant tillfälle när jag blev ursinnig på mitt ex beteende, och jag var så frustrerad att jag slog näven i, ja, vad var det, en hylla som står bredvid min säng. När jag hade gjort detta såg jag rädslan i mitt ex ögon och jag insåg snabbt att hon trodde jag skulle ge mig på henne, när det i själva verket handlade om att jag inte nådde fram till henne i våran disskussion. Saker som lagrats och till slut bubblade över. Hon blev tokrädd och jag vart helt förskräckt. Denna söta skapelse trodde verkligen jag..JAG..skulle slå henne. Herregud tänkte jag och backade 2 meter och försökte prata med henne från ett säkert avstånd. När båda hade lugnat ner sig och hon insåd att den fysiska ilskan inte alls var riktad mot henne, utan mot min byrå, så var allt på spåret igen. Men just den händelsen gjorde mig jävligt förskräckt. Dels såg jag rädslan i hennes ansikte av att hon trodde hennes pojkvän skulle slå henne, men även blev jag fruktansvärt betänksam över hela situationen. HUR kan det finnas folk som slår sina respektiva på riktigt? Om å om igen. och varför stannar tjejen kvar? Det är så här jag kommer in på det som händer i dessa dagar. Alla situationer är inte lika allvarliga, givetvis, men jag känner ändå jag måste ventilera lite om vad som orsakar en persons beteende. Det fysiska är givetvis fruktansvärt, men det finns ett annat sätt att misshandla någon, långsamt, genom att trycka ner dem, kalla dem saker en pojkvän inte ska kalla sin tjej. Saker som gör de tappar all form av självförtroende och går omkring och tror att de endast förtjänar den skitstövel de har som pojkvän.
Som en av mina nya bekantskaper, en tjej strax under 19, galet vacker, snäll, omtänksam och allmänt underbar. Hon lever ihop med sin pojkvän, som är en hel del äldre, i 25-årsklassen och jobbar och står i, har en stadig inkomst och skulle utan problem klara sig ekonomiskt. Hon är ung som sagt, men hon betalar ändå större delen av det ekonomiska i hushållet. Hon står och lagar mat, sköter hemmet, hon pluggar dessutom på gymnasium och måste dessutom jobba för att ha råd. Han säger saker till henne såsom att hon aldrig kommer bli lika omtyckt av honom som hans ex var. Att hon inte skulle hitta någon annan. Som jag förstått det lever hon med en enorm psykisk stress men vägrar släppa. Exempelvis en händelse nyligen. Det var en konsert i staden hon bor i, hon stod längst fram, blev nedtrampad och hamnade under alla som fortsatte trampa på henne. Tjejen är liten och nätt, och fick sig givetvis en rejäl omgång under fotsulorna. hon blir omhändertagen av vakterna och hon har fruktansvärt ont och är i mer eller mindre chocktillstånd. Hon ringer sin kille och vill de ska gå hem då hon mår fruktansvärt dåligt, är rädd över det som hände, och väldigt chockad över att hon trodde det skulle gått mycket värre, men han vägrar för han vill vara ute med sina kompisar och skiter helt sonika i henne!!!!!!!!!!!!
Oki, ser någon problemet där? VILKEN kille gör en sådan sak? Mot sin flickvän? Vilken snubbe som helst med någorlunda vett bakom pannbenet skulle väl komma till undsättning?? Detta är bara ett av många exempel denna stackars tjej står ut med. Och händelseförloppet är som alltid såhär. När en sådan här sak kommer upp, då det ofta händer mig, antar jag är en god lyssnare, då jag själv har en beskärd del av händelser i livet som gjort mig till en känslomänniska...eller ja, det är min teori :) Nåväl, när allt sånt här kommer upp, så brukar det börja försiktigt, sedan kommer det mer och mer, händelse efter händelse, man ser hur deras krossade självförtroende kommer upp till ytan mer och mer, och ögonen blir mer och mer tomma. Saker som "jag fattar inte varför jag är ihop med honom" varvas med "jag skulle inte få någon annan ändå", och du som lyssnare blir bara mer och mer chockad. Sen, slår det aldrig fel. Du börjar kommentera tillbaka om DIN åsikt, du säger vad du som utomstående tycker om det hela. Jag har t.ex. haft lite att göra med kvinnojouren i karlstad, och jag har suttit och lyssnat på en hel del extrema historier där det ofta handlar om att den drabbade SJÄLV har dåligt samvete. och jag känner samma vibbar i sådana här fall. Som sagt, när du börjar säga själv vad du tycker, så vänder hela historien, tjejen i fråga (eller killen för den delen) går i försvar, "nej, asså, jag älskar honom, har är en ängel annars, har har bra sidor också, han menar inget illa, jag VET han älskar mig"...
Samma sak, om och om igen. Jag blir så ledsen varje gång. Ibland känner jag på mig själv att jag reagerar rätt starkt på sådana här berättelser. Jag blir nästan upprörd. Jag säger vad jag tycker rakt ut "men förhelvete, lämna idioten". Man når verkligen inte fram. Och tjejen jag pratar om nu säger hon aldrig kommer lämna honom. Hon älskar honom så mycket. Fast jag har själv suttit och hört henne berätta om hur DÅLIGT hon mår, hur hon hatar sin tillvaro... Jag frågar om och om igen, VARFÖR är hon kvar? Det vet inte inte, hon har inga svar alls på alla mina frågor. "det kommer bli bättre" säger hon bara.
- Nej, det kommer det inte, tänker jag.
En liknande situation har nyligen dykt upp med en annan kompis. Hon har kämpat med sin kille så länge, och hon har kanske inte riktigt samma situation som hon innan. Den är snarlik, iof sig, men ändå. Svårt att förklara. De har kämpat i många år, och de har ofta samtal som handlar om de ska fortsätta eller inte. Bara en sådan detalj tär ju på psyket. Exempel på något hon får stå ut med är att ingen fysisk kontakt när de befinner sig ute i sin hemstad. Hemma i lgenheten går det bra att mysa, eller om de reser bort utomlands. Men han vägrar visa ömhet på hemmaplan, ute bland folk. DETTA är väl om något en fet varningssignal? Fine, i början av ett förhållande kan ju båda känna lite att "oki, vi tar det lugnt och känner av situationen", så kan till å med jag vara. men inte efter flera år???? Detta är för mig ett fett varningstecken! Eller? han vågar inte visa sin ömhet för henne bland de som de känner! Han ställer sig frågande till VARFÖR ska han behöva visa sin ömhet för andra, De båda vet ju de tycker om varandra (nåväl) säger han, "varför ska vi behöva bevisa detta?" heter det. Ja, min motfråga är väl snarare, varför ska man ens ställa den frågan å inte bara flyta med? Fine, det finns de som inte gör det alls, nånstans. Men denna snubben har bara problem med det i sin hemstad. Hallå?? Ligger en jävligt tjock hund begraven i varje hörn där. Eller som när de går ut, och killen i fråga står och snackar med ett ex, som inte går hem så bra hos tjejen i kråksången. Hon kommer fram för att kolla läget, och killen suckar djupt! Är inte det JÄVLIGT förnedrande för tjejen?? Att mötas av en sådan grej av sin kille?
Denna tjejen sitter lite i samma båt känner jag som det första exemplet, men, hon har lite mer vuxenpoäng iom en högre siffra på sitt körkort rörande ålder, så jag tror faktiskt hon vet lite vad det handlar om. Hon tar istället i MER, jakten på lycka så att säga, att det ska bli bra igen. Så istället står alltid maten å bordet, istället försöker hon alltid vara den bästa flickvännen man kan ha. På något sätt jagar man det där lyckliga man kanske en gång hade, och vägrar inse att det är skit, rent ut sagt. Jag tror det är så lite i båda fallen. Den första yngre har dock det kämpigare med sig själv tror jag, att hon dessutom försöker övertala sig själv att hon aldrig kommer att lämna honom gör mig så illa till mods att jag nästan får svårt att prata med henne, för jag tycker det blir så tragiskt, jag blir så arg att hon inte inser att båten hon sitter i sakta sjunker till botten, men hon märker det inte. Vi utomstående har all glasklart för oss, och vi alla lider av att se våra vänner må så dåligt, och nästan lägga skulden på sig själva. vad ska man göra, vad ska man säga? Hur ska man aggera? Jag står mållös i sådana här situationer, speciellt när de är så unga och inte alls förstår att den de tror sig älska, är det sämsta de kan satsa på.
Det tredje exemplet är en jag nyligen lärt känna, och som faktiskt kommit ur sitt förhållande. Även hon en helt underbar tjej, vars vänskap med mig är kraftigt motarbetad av hennes pojkvän...eller ex pojkvän ska väl sägas nu. Han har slagit henne, och senast igår hände det igen. Hon fick då även höra ord som hora, hennes kläder förstördes när hon buttades in i buskar, vägg och liknande. Detta är REN misshandel och hon har fått väldigt ont i ryggen efteråt. Tur för honom är ju att inget syns utanpå, dock till hennes nackdel, annars tyckte jag hon skulle anmäla arslet av honom. Men utan bevis idag är det skitsvårt.
Där kommer mina samtal med kvinnojouren in igen. De mest makabra situationer har frikänt män från uppenbara fall av misshandel eller våldtäkter. På soc tycker de att de på kvinnojouren är i vägen och vägrar även de ge hjälp. Ett fall som bland annat stod om i tidningar för länge sedan involverade en läkare som hade utsatt ett av sina egna barn för sexuella handlingar under hela hennes uppväxt blev frikänd. Pang, sådär, gött killen, du klarade dig. Välkommen till svenska rättsstemet. nej fan, i SVERIGE är det FAN så jävla mycket mer hemskt att ladda ner en film eller musik. WTF...våldtäkt på en tjej, Vad FAN är DET i jämförelse med att ta ner en film. Herregud, skit i tjejen, hennes liv är förstört, men STACKARS filmbolagen som får en film nedladdad av en finnig student i säffle. SHIT, skjut killen, strippa honom på hela hans ekonomi, sätt honom i skuld hela livet.
Eller hey, de som kör ihjäl en kvinna å två barn på grund av rattonykterhet och får 3 månader??? Det saknas ord i den svenska ordlistan om hur JÄVLA fucked upp detta är!
Nåväl, nu kom jag in på ett sidorspår här på grund av fysisk misshandel. Det svenska rättssystemet i sig är ett helt blogginlägg för sig själv, så vidare om det en annan gång. Tjejen jag pratar om nu lyckades iaf lämna killen. Jag önskar henne all lycka i livet, och jag känner på mig hon redan träffat sin prins :)
Detta blev ett jävligt långt inlägg, och tyvärr är detta vanligare än man tror. Jag kände jag behövde lufta mig och få era åsikter om det hela. Hur tänker ni i sådana här situationer om en god vän till er, kille eller tjej givetvis, befinner sig i ett sådant dåligt förhållande som verkligen sänker denne? Ni är uppenbart förtvivlade över personens oförmåga att tänka klart, just för de själva sitter i båten och är förblindad av alla känslor. Deras vilestyrka och självförtroende är bortblåst. HUR hjälper man? Vad ska man säga? Hjälp mig lite här... :)
Kramis & Oändlig Kjeerleek till alla där ute.
// Magnus Svensson 2007
skitbra inlägg magnus! det är inte ofta man ser eller hör en kille snacka om det här :) det verkar som om du är en väldig "ställa-uppare", så fortsätt som du gör, att bara vara där för dina vänner. Du är omtyckt!
Superbra skrivet!
Nu fick du mig nästan till tårar Magnus. Du skriver på ett sätt som får mig att tänka efter, ja, varför lät jag honom slå mig? Varför lämnade jag honom inte efter första slaget. Sure, fine, jag var 17 år och utslängd hemmifrån, hittade denna drömprins och höll mig fast i honom. Trots att han slog, för vad hade jag för val? Det var så man tänkte då i den stunden. Jag som tjej och jag som faktist har blivit misshandlad av mitt ex vet hur det är att inte kunna ta sig ur. Man håller sig fast vid någonting, hoppas att det ska bli bättre. Denna kille var mer än creepy, han förföljde mig, han slog mig men det allra värsta var som sagt den psykiska misshandeln. Jag fick inte ha på mig vissa kläder för han tyckte att alla killar stirrade på mig då, sa jag då att de gjorde de inte alls, ja då kom han med mothugg som att jag var ful i de kläderna istället. Det tog aldrig slut, HAN skulle alltid ha sista ordet och tillslut tror man att han har rätt, speciellt när ens egna föräldrar enbart håller med honom.
Enda sen barnsben har jag och säkert fler tjejer som inte kan ta sig ur detta blivit utsatt för misshandel i hemmet. Jag säger inte att det är så, utan att det kan vara så. Vi leker med tanken att det är så. Man blir misshandlad som liten av någon i sin närhet, man växer upp och träffar en kille som slår en. Vet man då om det är rätt eller fel? Jag visste inte det, jag tänkte bara att det var rätt, mamma ansåg det vara okej och Ingen annan sa ifrån. Alla visste vad som hände mig och syrran men ingen sa ifrån. Rätt komiskt om man tänker efter, att vuxna människor inte larmar. Det är då man är tacksam över att det finns sådana som du Magnus, som vågar stå för vad du tycker och tänker. Vi säger såhär, om jag träffat dig under tiden då jag blev slagen av mitt ex, jag tror inte att du hade nått fram till mig på samma sätt som när du sa till mig om en viss annan relation. För senast fick du mig verkligen att tänka till. Back till varför man inte lämnar en kille, man tror sig inte kunna klara sig utan honom. Det blir en vardaglig sak det där. Gå upp, få huvudet dunkat i handfatet för att man inte bäddade sängen, bli inkastad i duschen för att man anses vara smutsig. Man tycker att det är okej, och man tror att man gjorde fel som inte bäddade den förbannade jävla sängen eller lät bli att heja på brevbäraren när man gick ut med soporna. En kille som slår är ett monster som blir värre och värre ju mer makt han får, en kille som slår vet att han har makt när en tjej börjar godta allt det han gör. Well, detta blir för mkt skriverier. Jag vill bara att du ska veta hur jag ser det och hur dina andra vänner samt bekanta kanske har det eller hur de känner. Det är ju aldrig samma för alla människor, så svårt att veta hur det är för tjejerna i texten men nu har du fått lite att läs iaf :)
Riktigt jobbigt ämne det där. Och det är ju verkligen någonting som personen i fråga MÅSTE komam till insikt i själv, för hur mycke men än försöker få personen att förstå eller inse så går det ju inte.. som du säger, man skulle kunna tjata sig spritt språngande galen för att försöka göra sig förstådd eller kunna förstå hur någon tänker som stannar kvar. Jag tror allt hänger på självkänslan och liksom de flesta beroenden så sker det ju väldigt succecivt och inte över en natt. Jag tror inte en tjej skulle stanna kvar som blev misshandlad av sin nya kille första kvällen..
Blir man KÄR och allt är en dans på rosor i början och helt underbart som bara en nykärlek kan vara så är det nog lätt att fastna i minnet av den kärleken, och blir man sedan ilal behandlad av människan man älskar kan det nog vara svårt att ge upp hoppet om kärleken och viljan att ha det tillbaka. Önskan att kunna vända personen och få det bra igen.. eller hur?
Jag har aldrig blivit slagen så allt är bara teorier men jag har sett att kärlek kan ha en stor inverkan på folk. synd bara att det finns de som missbrukar något så underbart som kärlek och tar makt över andra som inte är starka nog att säga ifrån. Som inte ser att de förtjänar så mycket mycket bättre.
Tack för ditt stöd i min blogg btw (: skönt att höra att det svarade på några av dina frågor. Fråga på om det är mer som gör dig fundersam. tack för att du finns! Du är grym!
*håller om hårt*
Mmm skönt att en man tar upp det där för en gångs skull. Känner igen mig i endel, mest i den psykiska delen, att några ord eller beteenden kan göra så ont.
Och jag håller fullkomligen med dig om svenska rättsystemet. Något borde göras och det borde göras nu!
Jag har arbetat en del kring sådana här frågor, så jag tänkte dela med mig lite av infot jag har. =)
Vad kan man göra som vän/anhörig till en kvinna som blir utsatt för fysiskt eller psykiskt våld?
Klanka inte ner på kvinnan som blir slagen för att hon stannar hos honom. Lyssna och finns där för henne, fastän det kan vara frustrerande. Få henne att förstå att DU som vän finns kvar när hon är redo att lämna mannen.
Följ med henne till en kvinnojour, där hon kan få hjälp med samtal och information - likadant för hennes familj. (Eller sitt med när hon ringer kvinnojouren)
Många kvinnor slutar att umgås med vänner och familj, just för att slippa höra tjatet och frutrationen över att de inte lämnar mannen ifråga.
Därför kan även anhöriga få hjälp och stöd av en kvinnojour - hur de ska kunna agera bäst för att fungera som stöd för den utsatta kvinnan.
För när kvinnan slutar att berätta för vänner och familj, när hon inte har någon kvar - ja då har mannen lyckats isolera henne totalt och då blir hon ännu mer utsatt. Det blir också ännu svårare att lämna mannen om han blivit "allt hon har".
Man kan inte få en utsatt kvinna att lämna sin angripare. Hon måste komma till insikt själv. Och när hon väl lämnar, så ska hon ha någon med sig, aldrig ensam och hon ska inte "åka tillbaka" bara för att prata eller hämta kläder när hon väl lämnat honom - för det är när kvinnan gör detta som de flesta döds-fall genom kvinnomisshandel inträffar i Sverige.
Kan man "bota" en man som slår?
Det finns vissa program för "män som slår" som kvinnojourer och polisen kan förmedla.
Men likadant där kan ingen ändra någon annan om denne inte själv vill.
En man som slår slutar inte bara av sig själv en dag. Och ingen kvinna kan få honom att ändra sig.
Varför någon slår och förnedrar en annan, finns det ju skilda teorier om, men vad en människa än har varit med om i sitt liv - så ger det inte denne rätten att misshandla någon fysiskt eller psykiskt någonsin. Det finns heller aldrig, aldrig någon som "förtjänar" att bli slagen.
(Oj va långt det blev - det behöver ej visas i bloggen - tänkte bara hjälpa till med det jag kunde ang. frågorna du undrade över.)
Lycka till med allt =)
Mvh -B.
Alla: tack så mycket, va ni är underbara. Bina, du hade mycket att säga som jag inte förstått innan. Och det märks att du haft lite att göra med det. Jag är mycket tacksam du delar me dig av allt. Samma gäller Mia och sess, ni är härliga, så pussar och kramar till er. jag hoppas de jag ämnat inlägget för läser era kloka ord. Ni är grymma töser....fett grymma :)
läste det igår men komenterar idag, skitbra!
finns så mkt sjukt. svårt o förstå...
men idag är bara en dag över dom vanliga... :/
svårt o inse när man lever med det.
Har varit med om samma saker själv, att bli så älskad och hatad samtidigt av en kille gör en grymt förvirrad.
Man blir psykiskt underlägsen...
Man blir svag, tappar viljan att leva och tror inte att man kan leva utan den andre personen.
Som mitt X, han kunde säga att alla hans vänner tyckte jag var en slampa, alla avskyde mig - men han älskade i alla fall. Han fick mig alltid att börja gråta, sen var han den som kramade om mig hårt....?? Man såg inte skillnad på rätt å fel?
Man trodde bara att man inte kunde leva utan denna människa.
Idag 4 år senare bränner han fortfarande i mitt hjärta...
Alla som blir nedtryckta av era partners - stå på er!
Jättebra skrivet. Och det där med att rättsystemet suger i Svergie stämmer så bra!
Fantastiskt inlägg! Jag kan bara hålla med om att man inte ser på det på samma sätt som de som står utanför förhållandet. Man förlorar sig själv, sin personlighet och sina åsikter. Man litar för mycket på honom istället för på sig själv, det han säger är sant. För mig räckte det att en person sa att jag inte hade gjort något fel för att jag skulle fatta. Men att öppna sig för andra är inte lätt, det finns många därute som bär på mer än vad man tror.
ja det där är ett ämne av och med blödande sår...
som utomstående ser man allt så tydligt men när man själv sitter i härvan så är allt bara suddigt... en dimma istället för rosa moln....
Jag har själv suttit där - flera gånger... varför är man då så jävla korkad att man går i fällan en gång till?
man kanske tror sig behöva sådana killar som kan ta hand om en och man inser inte att de samtidigt knäcker en totalt.
ur mitt första sådana förhållande kom jag med hjälp av soc och hemmet mössan som nästan tvingade mig att göra slut vilket jag tackar för idag.
ur mitt andra sådana förhållande kom jag tack vare en tjejkompis som nästan tvingade mig att flytta hem till henne... jag är så otroligt tacksam för den hjälpen för när man sitter där så snurrar många saker i huvudet - jag hittar ingen annan och gör jag det är det ingen som är lika bra (knäppt låter det jag vet) och var ska jag bo? hur ska jag kunna sova om nätterna?? jag älskar ju honom osv...
och så länge alla runtomkring köper historien - nej då det är inte så farligt vi har det jättebra - så kommer ingenting att hända...
och sen måste även den utsatte personen i fråga inse att det är så illa som det är för att våga ta steget och när personen vågar det är det viktigt att det finns folk runtomkring som är villiga att stötta för annars hoppar man över det för ett tag...
Superbra Magnus!
Detta behövdes!
Puss
Har faktiskt själv suttit i den här sittsen. Inte exakt som du beskriver den men ändå i liknande situationer. Grejen för mig har varit andra saker som varit jobbiga i & för sig. Tex så har jag fruktansvärt svårt för att lita på folk & komma in i föhållanden eftersom jag under min uppväxt fått genomgå att min mors nya man är vad många skulle kalla pedofilvarning på. Taffsande & extremt olämpliga kommentarer under uppväxten nästan dagligen till en början ända tills jag tillslut flyttade hemifrån för att bli av med skiten. Puttad nerför trappan & släng in i väggar är även det saker man fått stå ut med från mammas nya kärlek. Under tiden, & fortfarande också för den delen, så har min mamma aldrig trott på mig utan istället kallat mig för lögnare & att jag enbart kräver uppmärksamhet. Vid vissa tillfällen har hon till & med sagt att hon inte velat ha mig & en gång till & med velat skicka iväg mig till ett hem för ungdomar med tex knark problem eftersom hon inte längre orkade med mina "lögner". Hela den här grejen har gjort att jag inte kan lita på folk. & efter att dessutom ha blivit tillsammans med en kille som inte kunde hantera spriten utan att bli otrevlig & säga saker om andra brudar som INTE var nice mot mig så har självförtroendet hamnat på botten. Något jag nu försöker jobba upp genom att modella & lite sånt där, har även träffat en ny kille som hjälper till mkt. Men osäkerheten & alla elaka saker som folk sagt sitter alltid kvar likförbannat. Grejer som "du ska inte tro att du är nått", "vem har sagt att vi vill ha dig?", "lögnare", "Du tror du är nån prinsessa som alla ska rätta sig efter", "planka", "idiot", "fitta".. Listan kan göras lång..
Skönt iaf att du som kille Magnus reagerar på att sånt här inte ska få förekomma! Men kom ihåg, många tjejer säger att allt ät lugnt för att slippa tänka på den skit dom lever i. Ett jätte bra tips är att låssas som ingenting men att se till att umgås med dom mkt & visa hur man ska vara, visa att dom är mkt värda & inte behöver deras idioter till plågoandar. & framförallt, ALLTID finnas där när de behöver prata, även om det är klockan halv fyra på morgonen. För det är sånt som verkligen räknas när man vet om man kan lita på en person så mkt att man ber den om hjälp.
Vill inte skriva mitt riktiga namn men tänker du efter vet du vem jag är. Ha en skön kväll! //"Ett stort huvud på några stickor"
Alla: Tack så hjärtligt. tyvärr är detta ett ämne som aldrig blir uttjatat.... jag uppskattar era ord och långa inlägg mycket. Hoppas även de det handlar om läser dettaoch ser att även andra ser saker på samma sätt. Tack än en gång, och du här ovanför, jorå, jag vet vem du är ;) kramis
Det löste några knutar att läsa om andras erfarenheter av fysisk och psykisk misshandel. jag mår dåligt av det jag tvingades uppleva, ofta kommer ju angreppen som en blixt från klar himmel.
Jag blev fri, från utövaren, men inte fri från skadorna genom att läsaoch lära om manipulering och hjärntvätt, för det är just dessa tekniker som används för att hålla andra människor kvar i hemska, livsförnekande relationer.
Bra att det skrivs om detta.
