Ska träffa exet imorgon igen, hon ska göra ett liknande jobb som jag gjorde med före/efterbilder för en salong, fast för en annan då. Hon är en grym fotograf, och jag vet det kommer bli super :)

Just nu är allt bara spekulationer jag har om läget mellan oss. men jag känner jag bara massa flashbacks som för mig och en polare. Vi umgås inte längre, och han säger inget är problem, men han hör aldrig av sig längre. Säger inget är fel, men nått e ju fucked up.
Jag hatar såna där smålögner, fan, stå för din åsikt och säg det till mig, tänker jag. Bättre det än att jag ska gå och fundera på och grubbla över vad det är, när man får så uppenbara tecken på något är fel.

Är jag orealistisk? Är jag jordens bär som vill vara vän med henne och lever med ett litet hopp om att vi ska hitta tillbaka till varandra? För just nu tror jag det är hoppet som håller mig flytande.

Ge mig era synpunkter tjejer, vad händer bakom pannan på er =0)